SKÄRGÅRDEN

Jag tänker inte skriva något långt idag. Men jag säger såhär, väldigt snabbt alltså, att min hemliga last här i livet är skärgården. Stäm mig. Jag vet att det är klyscha nummer ett på klyschtoppen på klyschvägen i ballefjongberga, men jag bryr mig föga. Jag blir varm i mitt usla hjärta av att vistas vid havet, och det finns absolut ingen bra förklaring till varför. Jag är väl dum i huvudet eller nåt. Så är det bara. Vänj dig.

Som kompensation lägger jag in Grotescos skärgårds-parodi. Den är bäst.

Apropå skärgård, så hade jag mina föräldrar på besök i ett par dagar, och då passade vi (Jag, bror Lauri och mor Railja och far Boose) på att göra en liten familjeutflykt till Smögen. Så mycket skärgård man kan få för pengarna just nu. En syrlig oktoberdag strosade vi runt och lapade idyll för fulla muggar. Och nu har jag gjort ett montage. Hurra! För bra för att vara sant? Din dröm är min dröm, och nu har den gått i uppfyllelse.

Varsågod att klicka.



Nä, jag har inte alls nån lust att blogga idag känner jag, så jag slutar här. Tror att jag har "hatt" på gång. Eller bara lite för många bollar i luften. Snart tappar pajasen byxorna.

GONATT!!!